friendsofmine

Idag var äntligen vårfesten som min bror och hans sambo skulle hålla i sitt nybyggda hus. Vad inte jag, men tydligen en del andra noterat, var att formuleringen vårfest kan tolkas på andra sätt än just vårfest och tillsammans med dresscoden kavaj så blir det ännu klarare. Det vankades bröllop!

Tänk, jag missade nästan detta, eftersom jag i morse vaknade upp med enorm huvudvärk och något som kändes som sprängd trumhinna. Jag pratade med bror runt 14.00 idag och var då så jäkla dålig att jag sa att jag inte skulle komma. Han lät jättebesviken och jag vet inte om jag anade något redan då, trots att jag mådde så dåligt. Det var i alla fall något som fick mig att ringa vid halv fem och när jag då pratade med Jennies bror Johan avslöjade han för mig det stora som precis avslöjats för honom.

Jag blev pigg på fem röda och stack fort som tusan bort till deras hus!

Jag är så stolt över min bror! Jag är så glad över att få välkomna Jennie till vår familj. Jag älskar dem båda och de har fungerat som stora förebilder för mig i många, många år. Man kan knappast ha bättre förebilder heller. Jag är så rörd och kunde inte hålla tårarna tillbaka när alla känslor överrumplade mig. Tänk att jag nästan missade detta. Jag hade aldrig förlåtit mig för det.

I tider när det nästan skiljs mer än det gifts så vågar jag ändå påstå att detta, det är för livet. I Juni väntar första barnet och det kommer att få en mycket bra och lycklig uppväxt, med trygghet, stöd och kärlek i mängder. Jag ska lära det allt jag kan om hockey och kanske, kanske kan jag få bidra med lite saker från jobbet att leka med.

Jag har också bestämt mig idag. Ingen alkohol på ett tag. Inte en tanke på tjejer. Det finns annat som är viktigare just nu. Vilken dag kan vara mer rätt för ett sånt beslut än en som denna.

Såg en bild på Kirsten Dunst på Aftonbladet idag och blev stum över den likhet jag fann mellan henne och Fredrik Wikingsson. Samma ihoptryckta ansikte, samma smala leende och korta tänder, samma ögon..

Döm själva, vem är vem? Jag har medvetet gjort det lite svårare... =)

Stod länge i provrummet på JC idag och provade två olika röda jeans. Jag har fått för mig att röda jeans är rätt coolt, plus att det både livar upp och matchar bra med mina övriga kläder i de tråkigare favvofärgerna grått, svart och vitt. Men, jag föll på målsnöret, jag blev osäker... Min garderob är överfull av kläder köpta i entusiasm och som jag sedan burit några enstaka gånger tills de blivit helt ute och totalt oanvändbara. Många värdefulla papperslappar har i onödan spenderats och garderoben blir aldrig riktigt breddad på det sättet som vore gött...

Traskade runt lite i centrum innan, letade ihjäl mig efter espandrillos tills jag fann ett par Lacoste på FN som kostade närmre tusenlappen. Högre kilopris än på damunderkläder det.. Snygga var de inte heller.  Kan finnas på Indiska hörde jag, men säljer inte de bara tjejkläder?

De röda jeansen var tänkta att ha till grå kavaj och svart-vit-randig piké på lördag när bror o hans sambo har fest. Jag nöjer mig dock nog med att köpa in den tänkta pikétröjan och kör med byxorna som hör till kavajen. De är jäkligt snygga även om jag skulle vilja färga upp det hela lite. Röda jeans är banne mig coolt... Jag kanske borde, trots allt..

Satt och skrattade till en minnesbild av ett Simpsonsklipp förut på jobbet. Här är det, en personlig favorit =)

Homer bygger grill

En liten paus i lekplatsritandet, här presenterar jag, dagens Laban:

Ruta 1. Husse sitter i sin fåtölj och läser tidningen

Ruta 2. Laban hämtar husses tofflor

Ruta 3. Matte kokar kaffe

Stor humor.. =)

Hade det funnits en ruta fyra så hade den kunnat innehålla en matte som snubblar över Laban så det heta kaffet hälls i knäet på husse.

Kan bjuda på en dagens Ferd´nand också:

Ruta 1. Ferd´nand m. fru går på stan

Ruta 2. En snygg ung tjej går förbi och Ferd´nand vänder på huvudet för att spana in henne.

Ruta 3. Frun blir sur och hötter med näven.

Nej, jag drog inte på mungiporna.. jag gäspade.. =)

...fick min dammsugare äntligen komma för sin stund i rampljuset. Har nu för andra kvällen i rad städat, fejat och donat för att få lägenheten att se lite renare och finare ut i det alldeles för avslöjande solljuset. 

Dagens tankenöt är blommor. Jag behöver desperat nya blommor, helst i ganska stor mängd. Under vintern har jag väl inte varit alltför fokuserad på att hålla efter blommorna och resultatet är helt enkelt att jag igår fick kasta nästan alla. Jag behöll den tålmodiga garderobsblomman som börjar växa ur sin kruka och en dracena som jag testade att beskära lite med hopp om nytt liv för den på min balkong till sommaren.

I mitt vardagsrum tänkte jag använda blommor i massor för att piffa upp det lite, det är ett i övrigt stramt maskulint inrett rum. Men hela nästa månads fest- och klädbuffert kommer att gå åt om jag ska fixa detta så jag måste hitta ett alternativ.. Vad?

Kicki på mitt jobb är bra. Inte bara för att hon luktar gott och är trevlig utan också för att hon alltid tar med sig NWT (Nya Wermlandstidningen) till lunchrummet. För mig som hellre spenderar pengar på öl och fest än morgontidning så är det skönt att kunna läsa lite om vad som hänt, skratta åt insändarna och läsa serierna.

Det är bara det att, jag har läst NWT sen jag lärde mig läsa och serierna har alltid varit ett stående inslag i min tidningsläsning. Under tiden har vissa serier kommit och sen gått, men två serier har varit fast cementerade där sen tidernas begynnelse: Laban och Ferd´nand. Jag börjar nu misströsta över att den alltid uteblivna punchlinen aldrig någonsin kommer att komma, jag kommer att dö utan att någonsin ha sett sista rutan i någon av dessa serierna. För inte kan det vara så att de är menade att vara så som de publiceras i tidningen. Sådär torra att tidningspappret plötsligt känns som vatten i jämförelse.

Måste bjuda på ett smakprov, känn hur morgontorrheten återkommer i munnen..

Vad uppskattade du när du var fem år gammal och ditt liv bara var i sin linda? Jag har få konkreta minnesbilder från när jag själv var fem år, det jag kommer ihåg är det svärd jag fick på min systers födelsedag samma år som jag skulle fylla fem. Jag kommer ihåg vad lycklig jag var över det svärdet och hur jag med mina fem högerfingrar stolt kunde visa upp hur många levnadsår jag hade bakom mig vid det tillfället..

När jag var fem fanns inte mycket annat för mig än fotbollar, bandyklubbor och vår gamla, grå facitskrivmaskin. Det var mitt livselixir, tillsammans med Bamsetidningarna och min enormt stora legosamling.

Jag har nog aldrig betraktat äppelträden i min barndoms trädgård som något annat än ett stort fotbollsmål, naturligtvis till mina föräldrars stora förtret. Väggen mot häcken som vetter mot gatan blev Maradona som försökte göra mål på mig och vår övervåning bär än idag tecken på allt mitt spelande med innebandyklubbor, -bollar och egenhändigt gjorda tejppuckar. Spår av mina hemmabyggda fotbolls- och hockeyspel ramlar fortfarande fram ur garderoberna hemma i Kil, det är baksidor på kartonger, locket på vår sällskapsspelslår och så vidare. Storspelarna var diverse playmobilgubbar och inte minst leksakskopian av de engelska dubbeldäcksbussarna som gjorde storkarriär som fotbollsmålvakt. En fantom på straffar men svagare i luften.. Jag kanske skulle hänga upp bussens tröja i allrumstaket, som tack för lång och trogen tjänst..

Ja du, Mattias, fem år gammal. Du blev varken målvakt i hockey eller fotboll och inte heller författare eller journalist. Men drömmarna finns där fortfarande än idag, lite mer tillbakadragna men ändå..

Johan hittade denna bilden i vårt bildarkiv. Den är tagen under sensommaren 2006 på nya Vålbergsskolan. Titta på bilden och se hur lika vi sitter. Det fula smajlandet, det spretande pekfingret, armbågen mot stolsryggen, högerbenet över vänsterbenet och lätt vinklad fot.

Bilden är inte arrangerad, vi satte oss där och tjötade lite och den för dagen inhyrda fotografen förevigade oss..

Jäkligt fula kläder har jag på mig också, men det är en annan sak.

Aaah, min dåliga humor. Ska skicka en produktkatalog till Bögatan och har skitkul åt det namnet. Har sprungit runt som ett barn här för att visa kollegorna.

Bögatan finner man knappast i Trosa..

Idag var det sovmorgon och sen seminarium i "Lekkultur" på Värmlands museum, som ligger så nära hem att jag nästan kan spotta på det. En av föreläsarna var en äldre herre som jag banne mig tror att Robert Gustavsson hade som inspirationskälla till sin "gamlagubbe"-karaktär. Lite redigare beteende, men rösten, det darrande och släpiga var detsamma. Det ord rösten förmedlade var dock ytterst intressanta och under en av kafferasterna fastnade vi i en lång diskussion, lika intressant den.

Dagen har gett inspiration till många nya idéer och tankar som jag ska försöka utveckla på jobbet. Som konstruktör av lekutrustning går man på alldeles för många kurser om säkerhet och då kommer seminarier som detta som välkomna andningspauser.

Det ekar av tomhet här idag.. I lägenheten.. På MSN.. På telefonen.. Det är något med långa dagar på jobbet som suger musten ur mig och just då, när jag inte riktigt orkar, känns behovet av närhet som allra mest.

Min kollega Johan tycker att det är så fascinerande att varje gång jag klappar vår chefs hund Lina så börjar hon åma sig och sparka med bakbenet i golvet. Detta blev lite av en lunchsnackis idag, men ingen av oss närvarande hade någon förklaring om varför, inte ens han som äger en av sveriges största taxkennlar (kennel i plural, hur?)

Skumt fenomen however..

Presenten som jag så kryptiskt pratade om i förra inlägget blir nog av också och jag har arbetat fram en bra idé till kort. Nu ska det bara ordnas också, men det är en bagatell..

Jag har kommit på den perfekta inflyttningspresenten till min bror och hans sambo. Jag hoppas verkligen att det går att utföra!

Nu är det bara att finslipa min idé om kortet också. Jag har en plan..

Går nästan på nålar just nu, ser verkligen fram emot detta!

Sen ett år tillbaka samåker jag väldigt ofta till jobbet. Det finns enormt mycket positivt med att samåka, mestadels socialt men också privatekonomiskt. Men det är inte alltid lätt med hälsan, särskilt inte när man är fyra som ska synka sina tider efter varandra. Idag blev jag på allvar sur när jag stressad som få kämpade med att slutföra en arbetsuppgift som jag var tvungen att få klart innan jag kunde åka hem. "Vi ska åka heeem nu! Vi har sluuutat nu!"

Surt förklarade jag med is i rösten att jag inte var klar än och var tvungen att slutföra det jag höll på med innan jag kunde åka och att det skulle ta max fem minuter. Nu har dock samvetet hunnit ikapp mig och jag inser att det var smått onödigt att bli irriterad, så, till mina arbetskamrater, förlåt att jag blev sur på er förut..

Modo är svenska mästare i ishockey. Sveriges stora plantskola eller som man kallar sig själv, heart of hockey, har äntligen lyckats ta SM-guld igen. Senast var samma år som jag föddes, 1979, och det var dags för dem att få vinna nu. Med tanke på nästa års lag och de spelare i NHL som kan förväntas återvända till Örnsköldsvik inom några år så får vi nog vänja oss vid att Modo är stora favoriter under en lång period framöver.

Eftersom FBK blev utslaget så hade jag hoppas på Linköping ikväll för att få ytterligare en match innan nedräkningen inför nästa säsong börjar. Nu blir det fotboll för hela slanten, tyvärr..

Talande i matchserien tycker jag är att Karol Krizan i Modos mål varit enorm, Modo har dominerat sin försvarszon och LHC har tvingats ner i hörnen eller till att svänga bort från mål och omöjliggöra avslut. När LHC ändå lyckats sätta press och kommit in på mål så har Krizan varit helt tät. Modo är värdiga mästare och Svartbladet, Susse och Krizan är de stora guldmakarna. Stort grattis även till Harald Lückner, gamla FBK-spelaren och -tränaren. Någon som sagt att FBK inte dominerar svensk ishockey just nu? ;)

Det enda tråkiga är att Modo med den namnkunniga trupp man har spelar så enormt defensivt. Vägvinnande uppenbarligen, men det har också inneburit den tråkigaste finalserien på många år. Endast kvällens match har ägt något som helst underhållningsvärde utöver det taktiskt sköna.

Tack alla vänner för gårdagen! Det var hur trevligt som helst att vara ute med er. Ser verkligen fram emot nästa gång även om min kropp säger ifrån att det får nog vänta några veckor..

Hemma nu, med en lång härlig helg framför mig.. Dagen har varit klockren, jag kan inte sätta fingret på det men jag känner mig positiv. Nu ska det smidas planer inför kvällen. Blir det fest, lugnt, hänga ute eller dona inne, äta gott eller äta snabbt?

Dagens ordspråk: Den som tror att han inte kan och den som tror att han kan har förmodligen rätt...

Lite snyggt och stämmer förbannat bra. Tänk på det nästa gång du tänker "Nej, jag kan inte.."

Det kan vara allergi. Det kan vara att jag sovit dåligt. Det kan vara att jag sovit för lite. Faktum är i alla fall, idag var jag jäkligt trött på morgonen och nu efter jobbet känner jag bara för att lägga mig och sova en stund..

När jag skulle hämta dagens första kopp kaffe lyckades jag lämna lunchrummet två gånger innan jag den tredje gången faktiskt var sinnesnärvarande nog för att plocka med mig koppen.

Dags för det årliga bryderiet.. Vem ringer jag för att få min allergimedicin? Någon gång, för ett drygt år sedan fyllde jag i en ansökan om personlig läkare när jag gjorde ett halstest på Gripen. De var mycket angelägna om att jag skulle välja en läkare så jag hade någonstans att vända mig och hjälpte mig fylla i formuläret. Sen har varken jag hört av mig till sjukvården eller sjukvården hört av sig till mig. Kan ärligt säga att jag inte brytt mig så mycket. Men så står jag här, inför ännu en allergisäsong, röda ögon och täppta näsborrar, utan någon att ringa för att få den där värdefulla, gula papperslappen som öppnar dörrarna inne på apoteket. Jag får skylla mig själv, men det känns också bättre att det är på det viset.. Dumma mig!

Vi mötte en bil i vilken det satt en stor, svart pudel som passade på att svalka sig i fartvinden. Det är ett sommartecken så gott som något.

Dagen på jobbet har verkligen, verkligen blivit störd av mitt enormt stora behov av att luska ut vilka orter som postats bilder på i den här tråden:

http://www.farjestadsbk.forum24.se/farjestadsbk-about826-0-asc-0.html

En av de senare, någonstans i Kina, var verkligen svår och jag fann den bara någon halvtimme innan det rätta svaret postades. Va, skulle jag jobba också?!

Från samma forum, en liten länk till ett holländskt handbollslags hemsida. Like the name.. Tyvärr så är det inte en rolig, omedveten sak som klassikerna Honda Fitta, IKEA och deras lansering av den fällbara stolen "The Clap" (=klamydia) i USA och liknande..

http://www.rakadfitta.web-log.nl/

Idag hade jag inget batteri kvar i telefonen när jag kom till jobbet trots laddning senast igår. I vanliga fall hade det bara renderat i ett snabbt konstaterande och en suck. Idag kostade det en biljett till Mötley Crüe. Min polare försökte få kontakt med mig men när tiden och biljetterna rann iväg så tvingades de boka utan mig. Om jag hade koll? Nej.. Om jag får skylla mig själv? Ja..

Jag kommer visserligen att haka på om jag bara har tid och möjlighet och försöka handla biljett utanför, men jag vet inte.. Jag såg dem ändå häromåret i Oslo och sommarens höjdpunkt, Rolling Stones på Ullevi är bokad och klar!

Life is a bitch.. Marry her..

Bland det dignande men andemässigt skrala mediautbudet har min väg råkat korsats av  ett  program kallat "Snyggast i klassen".  Kanalen som sänder programmet beskriver det själva så här:

"I underhållningsprogrammet Snyggast i klassen ställs dagens utseendefixering på sin spets, och par som vågar sätta sina egon på spel möts. Programledare är Josefin Crafoord och Erik Ekstrand.

Här träffas tjejer och killar som har modet att utsätta sig själva för den ytligaste bedömningen av alla - för att ta reda på vem som egentligen är snyggast i klassen. Unga par bedömer hur deras utseende står sig i konkurrens med andras, och jämförs med kompisar och kändisar. Hur väl känner de sitt eget utseende och hur ärliga vågar de vara mot sina respektive?

Pengar står på spel och enväldig domare är den röstande publiken. "

Jag är normalt sett en vän av att avdramatisera skeenden och företeelser genom att inte bara skrapa på dess yta utan också genom att sparka in dörrar. Att utseendet har vunnit enorm betydelse i dagens samhälle kan ingen neka till och det står helt klart att det framöver kommer att bli allt viktigare. Det är ett laddat ämne som snart behöver sjunka lite i rangordningen innan samhället helt tappar fotfästet. Det viktigaste funktion vi människor har, fortplantningsförmågan, som tidigare guidats mer av för rasens överlevnad väsentligare egenskaper, tycks i framtiden främst baseras på good looks, denna flyktiga egenskap.

Det jag vänder mig emot i detta fallet är att man inte skapar programmet i ett format som avdramatiserar företeelsen, snarare tvärtom. I programmet ska man sätta sitt ego på spel som det så vackert heter, men hur ter sig detta egentligen? Vad lär man sig? Man lär sig att den som ser bäst ut vinner. Hur avdramatiserande är det på en skala?

I ett försvarstal menar kanalen på att utseendefixering är ett fenomen som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Man anser att det inte ska hymlas med dess betydelse för dagens moderna unga. Det är sant. Men det börjar bli löjligt när man anspelar på någon form av liknelse mellan denna programidé och jämförelser av idrottsprestationer i allsköns SM, VM, EM, OS o.s.v.. Man missar totalt att idrottsprestationer handlar om följden av många år av målmedveten träning. Sportslig framgång, precis som framgång i yrkeslivet, handlar om så mycket mer än bara bra gener. Det kräver alltid mycket jobb och i dessa världar finns alltid utrymme för bragder, revansch och att förlora för att senare vinna. Sport förenar dessutom människor från alla olika former av bakgrund, man utövar det tillsammans och även om man inte är född med de bästa generna för att själv lyckas så finns det oerhört många som kan vara med och dela glädjen och sorgen med de som faktiskt gjort det. Detta ger en sund bild av att tävla och bidrar till förståelse och gemenskap människor emellan.

Utseende föds man med och dör man med. Det finns förvisso utrymme att, som det heter, framhäva sig till det bättre eller till det sämre, men ska man vara krass så för utseendefixeringen så mycket dåligt med sig. Jag vågar påstå att alla människor åtminstone någon gång mått dåligt över sitt utseende, oroat sig över det och bekymrat sig för att inte vara tillräcklig.  Att på teve få se ett program vigt till att ytterligare förstärka utseendets betydelse bland dagens människor ger mig en dålig smak i munnen. Det handlar verkligen inte om att avdramatisera, det handlar om att spela på människors osäkerhet och bekräftelsebehov. Inget annat.

Förresten.. Snö?! Nu?!  Kunde den inte hållit sig uppe och kommit i November istället.

Nu är påskhelgen i princip över. Dags att planera återtåget till människobyn. Ibland skulle jag vilja vara som Mowgli i Djungelboken och slappa runt med Baloo istället för att svära över sniglar i morgontrafiken och bättra på min screentan 8 timmar om dagen.

Äta myror? Mja, det kan ju faktiskt smaka kyckling..


Helgen har varit festfylld. Den stora höjdpunkten var snöbollskriget efter hänget på Arena Bar igår. Så barnsligt kul och så odestruktivt.

Helgens suraste min fick jag från en polis igår när han överhörde min undran om Jönssonligan var i närheten i samband med att två polisbilar var utanför Arena bar när vi gick därifrån.

...men just idag, när jag verkligen känner för att hänga med någon, gå i affärer, ta en kaffe, promenera ute vid Vänern eller bara dra och fota vårtecken, ja då har alla man känner bättre saker för sig. Jag spelar just nu arga leken med min telefon och bara hoppas att den ska börja ringa. Men inte..

Det borde vara reglerat i lag att man som under 30 inte ska få sitta hemma och glo på "Ordförande Persson" på en påskafton som är soligare än någon annan påskafton i mannaminne.

Vill passa på att pusha för affären, eller numer affärerna, Ballroom i Karlstad. De säljer kläder för ungdomar av kvalitet och av en modegrad som staden aldrig förr har sett. Vi har ju haft CGC men detta är annorlunda. Trevlig personal och butikerna drivs av unga killar som satsar för att vinna och tror på det de gör. Jag tror också på det de gör, jag tror stenhårt på dem och skulle bli mycket ledsen om Karlstad är för litet för det utbud man erbjuder.

Med tanke på konserten i Globen måste jag bara publicera en bild på en barndomsidol, Nikki Sixx i Mötley Crüe. Så lämpligt att det passar med mitt behov av att testa att infoga bilder i inlägg.

Förresten, tack Sandra!

Satt och idisslade lite med en kund i telefon förut kring ett litet projekt. Eftersom mitt skrivbords fina ekfanér inte syns bland pappershögarna med brådskande projekt och halvfärdiga ritningar så kom jag in på att göra det på fredag. Eftersom jag samtidigt kikar på min almanacka och inser att det är ledigt, helg, långfredag, påsk och återigen ledigt på fredag så kväker jag ur mig "jag skulle kunna göra det på fredag, men på fredag ska jag inte jobba, då ska jag äta ägg.."

Idag har jag utfört det närmaste jag kommer en lika spännande livsföring som krokodiljägaren (R.I.P.). Mathandling onsdagen innan påsk, en timme efter jobbet. På samma sätt som krokodiljägaren använde gräsklippare bland krokodilerna för en extra krydda så använde jag mig för en gångs skull av kundvagn. Med den stressnivå som verkade råda bland folket där så är jag glad att jag kom ut därifrån innan någon gjorde en copy på Michael Douglas i "Falling down".

Hoppas man sänder "Life of Brian" under påskhelgen. Var alldeles för länge sedan jag såg den.

Har precis kommit hem (eller hade förut när jag skrev detta inlägget men plötsligt blev utkastad från denna allt annat än stabila sajten)och ser att Linköping mal på i SM-slutspelet. Kort sagt gjorde man processen kort med Modo i första finalmatchen. Jag är övertygad om att det kommer spekulationer om att Modo är slutkörda efter två hårda matchserier samtidigt som LHC haft en ganska bekväm resa och att man kommer att diskutera kring att Modo klappat igenom snarare än kring hur bra Linköping är just nu.

Linköping visade ingen pardon mot varken Luleå i kvartsfinalen eller mot FBK i semifinalen. Man har varit i darrning men rest sig på ett beundransvärt sätt. Man har över 30% effektivitet i PP under slutspelet och de har på sig den modernaste pampersmodellen där bak. Man är tunga att möta och har ett äckligt bra självförtroende.

Tyvärr Modo, ni är rätt lag att matcha LHC i finalserien, förmodligen skulle ni vunnit mot samtliga andra lag som deltagit i slutspelet men LHC i denna form rår ni inte på. Ni har däremot gett både FBK och Luleå upprättelse genom att slutgiltigt befästa det faktum att LHC är ostoppbara i nuvarande form. Min hockeytarm hoppas dock på att detta blir en sju matcher lång och gastkramande spännande serie men i realiteten tror jag detta är över på mindre än fem matcher.

Har en riktig tråkkväll.. Tur att min soffa inte kan uttrycka någon vilja, jag är tämligen säker på att den skulle packa en väska och dra annars. "Jag behöver en paus"..

Hur har jag kunnat missa detta?! Ett av mina absoluta favoritband kommer till Sverige för spelning. Jag har visserligen sett dem i Oslo häromåret men det gäller att passa på innan Mick Mars kropp lägger av helt.

Att byta till sommardäck är att officiellt skrika ut för världen att nu kommer det inte att bli minusgrader och snö igen på ett halvår. Idag var det min tur. Det är sommar nu, det väntar sol, bad, skateboard, öl och sena, ljusa sommarkvällar i massor innan mörker och kyla kommer igen.

Idag började dagen otroligt bra! Jag vaknade, pigg som en mört strax innan klockan, kunde äta frukost utan att behöva duscha och kamma mig samtidigt. Väl på jobbet väntade ett mejl i inboxen från en kund som var jätteförtjust i ett förslag på lekplats jag gjort åt henne och att hon skulle göra allt för att få igenom det. Första samtalet är en kund som lägger en order på 200 000:- och nästa samtal innebar 100 000 :- till. Det kändes som att mitt navelludd blev till guld där jag låg i kontorsstolen och inte fattade någonting..

Dagen har dock väckt ett bryderi inom mig, något som legat och stört mig länge men jag har inte riktigt tacklat det hela ordentligt. Efter många timmar av self beating över detta faktum har jag nu kommit till insikt om hur onödigt det är att klandra mig själv över en situation jag försatt mig i. Viljan att släta över betydelsen av det hela visar bara att det fått mig att känna mig allt annat än i kontroll. Detta hindrar mig bara från att lösa situtationen och inte lär jag mig heller hur jag ska hantera och undvika liknande lägen i framtiden.

Det är dags att agera istället för att fightas med väderkvarnarna.

Jag är nyklippt och nyvis..

Det var hårt igår. Det var mycket hårt igår. Det började vid 18-tiden med att jag lagade lite mat till mig och en kompis. Med god mat, god öl och bra musik lekte livet och vi hann bli ganska så berusade innan vi, nu i sällskap av tre personer, sökte oss ner till torget och den chartrade bussen som skulle föra vårt 40-mannasällskap till 4 Brothers i Arvika. Kortfattat kan man säga att vi hade trevligt, det var trevligt sällskap och stämningen var god.

Idag har jag mestadels testat liggkomforten i min soffa, mina husmorskunskaper har fått sig ett test när jag skulle få bort massa stearin från min jacka och mina byxor som någon gång under lördagskvällen, utan att jag märkte det, stänkt ner mig. Ett strykjärn och en handduk senare är jackan och byxorna som nya igen..

Grattis farsan! 62 bast i år, det är en respektingivande ålder.