friendsofmine

-Din dotter har spytt!

Jag reagerar instinktivt på de orden. Det kryper i kroppen och jag måste svälja en gång. Känna att magsäcken fortfarande är vänd åt rätt håll.

Jag har ingen dotter. Det är inte min dotter som har spytt med andra ord. Det är dottern till snubben som vi har möte med. Men magsjuka, kräks och tvåmilasträngar lösskit är bland det värsta jag vet. Jag känner mig efteråt lättad över att jag satte mig där jag satte mig och att vi inte delade fikabrödet vi tagit med oss. Vem vet vilka kräksjukdomar hans fingrar bar på vid tillfället. Nu sitter han hemma och vakar ett sjukt barn. Som en bra pappa ska. En som inte är klen. Som jag är.