friendsofmine

Jag skulle nästan kunna starta min egen lilla konsumblogg om mina upplevelser när jag handlar i min lilla kvarterskiosk. Det blir en lite närmare, mer intim stämning därinne som omöjliggör den lite mer distanserade atmosfär som annars infinner sig när man är i en större affär.

Häromdagen när jag skulle handla där och lagt fram mitt paket mjölk på disken så ansluter naturligtvis tjejen som står i kiosken till kassan. Men när man förväntar sig att hon ska hälsa, ta tag och vrida paketet för att komma åt streckkoden och sedan läsa av denna med pistolen så gör hon istället något helt annat. Hon ställer sig, gör ingenting utan bara kollar mig rakt i ögonen. Inte ett ord. Bara stirra. Efter ett tiotal sekunder när jag börjar känna mig ordentligt besvärad så slår jag undan blicken för att något skall hända. Hon börjar då slå in priset och allt fortlöper som förväntat.

När jag gick därifrån kunde jag inte låta bli att känna att det där, det var konstigt...