friendsofmine

En av våra säljare bad mig ta reda på vad våra tyska samarbetspartners skulle ha för en träskulptur i form av en älg, i naturlig storlek. Självklart mejlade jag ner till dem, där i den delen av Tyskland där byarna har pastellfärgade husfasader längs huvudgatan (som i normala svenska småorter med självinsikt kallas "Storgatan" men i Grums, med ortsdelar som Östermalm och Väsby, kallas den "Sveagatan") men strax utanför huvudstråken tar den chockrosa nyansen över av färglösheten i grått, grått, grått.

Där.

Tillbaka får jag ett mejl som frågar om jag vill ha ett pris på en älg.

Jag knåpar ihop ett svar, med en liten putslustig kommentar om att vi föredrar att få en älg som skulptur i trä eftersom de levande är svåra att hålla på plats. Biggles avråder mig då han tror att de inte ska förstå att jag skämtar. Biggles vet, han har sett mig göra bort mig för många gånger förr.

Förresten, jag ska till Tyskland i januari. Gött i pösen! Easter(n) Germany, here I come. Får hoppas att portierskan inte rusar iväg utan ett ord denna gången och att den som far med mig faktiskt packar över min packning i bilen när han säger att han ska det. Jag vill inte uppleva ett till exportseminarium iklädd samma kläder tre dagar i rad och med kollegans sladdriga briefs runt my precious..

Så det så!