Där satt han och väntade tålmodigt..

"ssschh, ssschhh, kom här, han sitter där och väntar på dig.." viskade Kastrullen till mig och fick mig att gå den vägen jag egentligen ska gå när jag ska till mitt kontor, men som jag aldrig går. Hon ville hjälpa mig att undvika den gamla mannen som ivrigt väntade på mig. Men jag var redo.

Jag hade väl ingen större lust att behöva vara trevlig och hjälpsam mot personen som jag beklagat mig om inför mina kollegor de senaste dagarna, särskilt som jag fått minst tre samtal om dagen från honom. Men nu var det klart, det där lätta, snabba projektet som jag kalkylerat åt helvete och som bara kostat massa pengar. Det var dags att få det ur världen.

Egentligen gillar jag honom. Det är en go gammal man, en sån där entusiastisk med all livsgnista kvar. Så fort vi skakade hand och hälsade glömde jag bort all den dyngan jag mentalt kastat på honom. Istället blev jag påmind om vad som fick mig att vilja hjälpa honom från första början.

Det är kul det där, hur mycket lättare det är att överbrygga barriärer när man väl står där, öga mot öga. Kan dra massor av exempel på det men nöjer mig med detta dagsfärska. Likväl mycket fascinerande. Jag känner mig också så hemsk för att jag tänkt så dumt..

Imorgon ska jag lösa problem. Det är ett återkommande tema i mitt jobb. Att vara ingenjör kan ibland handla om att vara städkärring men att städa med människor som redskap och med avstånd som vida överbryggar en dammvippas spännvidd. Vi får se hur duktig jag är i konsten att bränna så lite av täckningsbidraget som möjligt.

Det är när det skiter sig som jag får springa in på toaletten och byta om till trikåer.. Nananananananana nananananananana Batman...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0