friendsofmine

Jag gillar Tyskland. Det är utomlands, lite halvexotisk, folk som klär sig konstigt och allt är så mycket större än i Sverige. Trots det så känns det igen, det är nästan som att komma hem och bara råka ha nycklarna i fel ficka. Större skillnad än så är det inte, om man bortser från skådehyllan i deras toaletter.

Skådehyllan i toaletterna är nästan värd sitt eget inlägg. Man har i Tyskland en liten hylla i toaletterna där, vid normalt förfarande, den fasta avföringen obönhörligen hamnar. För sin tid i rampljuset, sina femton minuter (okej sekunder) av uppmärksamhet. Bisarrt, minst sagt. Men skit i det nu..

Tyskland är lite mer liveget än Sverige. Man har fortfarande en blommande industri inom de flesta områden och är tillräckligt stort och folkrikt för att kunna sluta sig lite inne i sin egen värld. Som Frankrike ungefär, fast tyskarna har väl numer släppt på språkprestigen i Eurovision om jag inte missminner mig helt. Men man dubbar fortfarande Baywatch (jajamensan, VOX på hotellteven), David Hasselhoff har en helt annan stämma. Kanske var det därför hans musik blev så stor där, han gjorde en Milli Vanilli. Den internationella språkmisär som råder bland tyskarna är väl en av de större skillnaderna mellan våra två länder. Jag skulle nästan kunna fylla en blogg bara med min korrenspondens med tyskland och deras misshandel av det engelska språket.

Eftersom jag har fått så mycket att göra på jobbet så har jag tyvärr inte så enormt mycket kontakt med tyskarna numer och jag kommer att sakna det lite grann. Min vän lastbilschauffören som jag fört mest vettiga samtal med trots att vi får göra det med fingrarna, tjejen på hotellet vi brukar bo på som bara löper iväg i katakomberna utan att tänka på att en stackars svenne med femtio kilo resväska ska hinna med, festerna på gamla sovjetiska militärhögkvarter som är sånär som tomma förutom traktens alla soffor och att hålla föredrag på engelska och bli tolkad till spanska.

"Andrea becomes a baby in summer.." Ja, och Hasselhoff pratar tyska...