friendsofmine

Ty Pennington skriker i megafon på min teve. Vi hör dig, Ty! Lägg ner skiten och hjälp till istället.

Har seriös abstinens eftersom jag försöker ge upp allt nikotin. I detta utsatta läge har jag stått ut med helgrusning på IKEA och en dryg jävel i MAX-restaurangen efteråt. Med abstinens känns allting lite värre och lite jobbigare.

Mellan Karlskoga och Örebro ligger en sjö, Våtsjön. Den måste ha namngivits under en bakfylleförmiddag, när fantasin inte var riktigt på topp.

Min kropp skriker efter nikotin just nu. Får styra upp nåt nu, innan karaktären viker sig fullständigt.

Var på Statoil i Kil förut för att köpa dricka till middagen hos mor och far. När jag snusade och inte flyttat hemifrån var Statoil mitt stammisställe. De kände mig som "passmannen" för mitt slitna gamla pass som alltid följde med mig för att intyga att jag uppnått en ålder mitt utseende inte backade upp. Trots att de alla visste att jag var gammal nog var de bara tvugna att be mig om leg varenda gång. De brukade skämta om mig och mitt pass på fikarasterna fick jag senare veta av en som jobbade där.

Nuförtiden så känns det bara tomt att gå in där. Ny personal, allt är flyttat och jag köper inga snusdosor längre. Men när jag skulle sätta mig i min bil så kastade jag en tom blick över mackområdet. Då såg jag något som var sig likt från förr. I förarsätet på en svart raggar-240 satt en sliten raggartjej och kollade på mig och skrattade lite.

Jag åkte nöjd därifrån, förvissad om att åtminstone vissa saker är som förut.

Roades lite åt denna uppställning kändisar och deras respektive bantningsmetoder. Idel superkändisar.. eller, vänta lite..




Äntligen har Halle Berry och Kicki "Falukorven" Danielsson en gemensam nämnare. Tack Expressen!

Tyra Banks kock smakade uppenbarligen gott..

Vad göra en dag på jobbet när motivationen tryter? Jag ser till att regga alla ordrar, men några störra projekt har jag ingen som helst lust att ta itu med, även om det ligger några och väntar på mitt handhavande.

Uppenbarligen så sprider sig mitt företags målgrupp sig betydligt högre upp i åldrarna än man kan tro. En av de uppgifter jag ämnar fullfölja innan dagen är slut är prissättning på två gravkors som en go pensionärsgubbe ville att jag skulle göra här. Tycker det är skönt med pensjos som har en positiv attityd och grundsyn på livet. Jag kände mig nästan gammal när han flög runt inne i fabriken när jag visade honom hur vi bor. Kanske har han en svärson som dragit en vinstlott i svärfarslotteriet..

Om Nio till fem-Sandra mot all förmodan skulle läsa detta så är nog inte detta en av dina grannar.

Hamnade på hemsidan för Karlstads Bostads AB i ett jobbärende. Under avdelningen "Klara" (området där jag bor) står det:

                                                                                                                         

Klara

Klara, de exklusiva lägenheternas plats i Karlstad.

Jajamensan! Synd bara att det märks av även vid prissättningen under en ombildningprocess.

Jag skulle inte ha läst mina gamla inlägg igen, minnet av filmen med den obetalbara scenen "I want him to eat me" kom tillbaka från glömskan. Vilket skitfilm det var, helt otroligt.

Från gårdagens noteringar så har jag bara hunnit med, ja, egentligen ingen. Har jobbat i ett här och kommer att fortsätta några timmar till. Att sjukvården är svårare att nå än månen och att banktjänstemän inte vill prata med en ung singelkille med hål i fickorna är också en förklaring.

1 tablett om dagen... Ha! Som om det skulle vara tillräckligt. Borde finnas en röd färgskala att jämföra ögonen med. 20% fyllning - 1 tablett, 45% fyllning - 2 tabletter, 75% fyllning - Ring efter hjälp.

Att göra imorgon:

1. Kontakta banken för att gå genom kalkylen för ombildning av vårt hyreshus. Snart är min titel "Hemmansägare".

2. Kontakta vården (ja, det ska tydligen gå att göra det, trots allt) för att försöka få ut en allergimedicin som faktiskt fungerar och inte håller mig fången inomhus första halvan av sommaren.

3. Planera renoveringen av min lägenhet.

Ja, det var nog allt. 9-10 timmar på jobbet ska också hinnas med. Men jag är ändå fången inomhus just nu så..

Jag sitter och kollar på en inscannad version jag gjort av en viss persons examensbevis. Det kliar i mina fingrar att gå in och kasta om lite bokstäver i det. Mest för att jag vet att denne person läser min blogg och därför kommer att bli nojjig och lusläsa dokumenten. God läsning!

Biggles: jättelång ingående beskrivning av en order och allt kring levereranstider, montage osv.

Jag(när han är klar) : Va?! Jag fastnade i mejlen här, vad sa du, sa du?

Biggles: muttrar surt och tar om allt från början


Ibland undrar jag om jag borde ha en bokstavsdiagnos..

Bajs! Jag har lyckats knäcka displayen på min mobiltelefon. Den låg och vilade i fickan på mina shorts när jag sprang in på en kollegas kontor. Skrivbordskanter och mobiltelefondisplayer är inte bästa vänner med varandra uppenbarligen...

Jag börjar ana ett mönster här. För några månader sedan började jag tröttna på min mobiltelefon. Inte för att den är dålig på något sätt, men batteritiden blev allt sämre.  I förra veckan togs nästa stora steg mot elektronikskroten. Då fick telefonen för sig en massa saker, bland annat fanns inte längre min ringsignal eller några av mina tagna bilder på minneskortet. Dessutom tycktes två av mina kompisar plötsligt vilja få tag i mig väldigt intensivt med tanke på de femtiotal sms jag fick under en kväll och natt om att de hade ringt. Sen stävjade den sig, med bara temporära återfall.

Så idag. Nådastöten. Just som jag bestämt mig för att försöka använda mig av telefonen så länge som bara möjligt så nästan kastar jag den utför ättestupan istället. Jag tror att jag undermedvetet vill ha en ny mobiltelefon.

Alla jag känner, jag menar verkligen ALLA jag känner har minst en gång i sitt liv funnit porr i skogen. Oftast snackar vi enstaka urrivna sidor men ibland fick man storjackpot och stötte på en samling hela tidningar. Man funderade inte på det just då men såhär i efterhand kan jag inte låta bli att undra vilka det är som lagt tidningarna och de urrivna sidorna i skogen från första början. Skogsmiljön är ju inte riktigt en porrtidnings naturliga habitat. Någon måste ju ha spenderat tid med att placera ut dem där. Det förbryllar mig.

Är det en hemlig manlig rörelse det där med att de äldre planterar ut små teasers som de unga killarna kan hitta och sen sitta och storögt ögna igenom? Har den dött ut nu med internets antågande?

Jag önskar att jag vore på ett varmare ställe just nu, med sol, en liten sandstrand och svaga paraplydrinkar. Lång semester framför mig och bara lyckliga människor runt mig.

Sitter istället själv i en fåtölj, kollar på dagens tredje film, med datorn i mitt knä och en lust att mot allt förnuft släppa allt och ge mig ut och festa ikväll igen.

Fick avstyra ett bråk igår. Jag tror ibland att min roll i livet är att ta hand om alltför fulla människor som inte kan ta hand om sig själva, bråka ner deras trätobröder och dra dem därifrån. Om jag hamnar i bråk själv någon gång, vem ska då rädda mitt skinn?

Jag är ju egentligen inte emot Zlatan i svenska landslaget. Det finns till och med bildbevis på det, från förra galna VM-sommaren. Men ibland börjar jag fundera över de galna summorna som betalas för enskilda spelare..

Det är helt otroligt att Real Madrid erbjuder 470 miljoner för Zlatan. Kan vi inte sälja honom till spanska landslaget också?

Människor samlas för att titta på konserter och på idrottsevenemang. Fåglar samlas för att skita på min bil.

Som L sagt, jag har inga vänner.. Usch vad surt när alla har planer och man inte är inkluderad i dem.

Jag hade helt glömt bort att jag har finbesök idag. Det gjorde det extra trevligt att komma hem.

Ikväll smäller det. Vi ska besluta om vi ska köpa loss huset vi bor i och i fortsättningen äga våra lägenheter. Jag hoppas inte någon av personerna, ägaren av en svart Volvo V70, ställer sig upp, pekar på mig och skriker "Du har spottat på min bil!". Det vore minst sagt jobbigt..

Det är nåt med personalbilden vi tog i Rottneros som känns lite udda. Då menar jag inte de obligatoriska roliga minerna som är oundvikliga när ett tjugotal människor ska fotograferas tillsammans. De kan man redan sen alla klassfotografier man tagit och tagit del av under skolåren. Det är någonting annat. Något med min kollega Confucius. Hur han liksom engagerar sig lite för mycket, lite för entusiastiskt. På bilden står vi ett gäng med lite halvsnea leenden och händerna lite halvvägs upp i den hälsning som Struten ville att vi skulle göra. Någon står lite halvt bakom och trivs nog rätt bra där. Sen har vi mitten av bilden. Där står Struten med ett leende och handen i luften. Strax bakom står Confucius med ett enormt leende och med handen uppe i en så entusiastisk hälsning att han liksom lutar bakåt och man kan ana tyngdkraften börja påverka hans gubbkeps.

Jag slår vad om att han alltid satt längst fram i skolan.

Jag kommer seriöst att drömma mardrömmar inatt. Jag och R har kollat på den sämsta filmen på mycket länge. Hur lång tid kommer det att dröja tills jag kan tvätta scenen med "I want him to eat me" från näthinnan..

Roligare var vårt infall att kolla på "roliga tjockisar"-klipp på youtube. Ja, vi är väl hemska och fördomsfulla, men finns det bättre humor på tre sekunder än detta? En snubbe som heter Jared som ska flyga i ett hopp med sin moped rullade flera gånger.. Ain´t Jared a gracious person? Klockren söndagslyteskomik..

Bakisdag. Slö som en rostig morakniv. Hade jag varit kändis hade paparazzikillarna tröttnat på mig. Jag har varit parkerad i soffan mest hela dagen. Totalt meningslös.

Gårdagen var kul. Coffinshakers var bra. Jag var full. D fick fly från en tjej som verkligen bestämt sig för att ligga med honom. Det tyckte jag var kul. Mindre kul var vårt otroligt barnsliga infall att ha spottävling från min balkong med grannens bil som måltavla. Så sjukt patetiskt meningslöst. Hur ska det förklaras för grannen? Trots fyllan var vi tydligen rätt pricksäkra såg jag idag..

Jag kanske ska inse faktum, skaffa en ryggsäck och skriva in mig på högstadiet igen. Jag har tydligen några år kvar på den nivån..

"Öhh, vilket material? Öhh, det bästa materialet.."

Han har en lång och framgångsrik försäljarkarriär framför sig, ungen i Teliareklamen. Han kommer att bli nyckelkompetens på företaget, precis som sin svärfar..

Jag har svårt att förstå vissa människor. Som i morse. Klockan hade krupit sig förbi stressgränsen på klockan eftersom 8.00 började komma farligt nära. Morgonrusningen pågick för fullt och folk ville fram.

Då, just då, bestämmer sig ett jon för att det är ett bra läge att börja bogsera sin båt. Krypandes i hastigheter som stundtals närmade sig hisnande 60 km/h, en kilometerlång bilkö bakom sig och med sin egen bil stadigt placerad så långt ut mot mittenstrecket av vägbanan som är mänskligt möjligt.

Efter dryga två mil körandes på detta sättet öppnar sig vägen plötsligt upp sig till tvåfiligt. Äntligen! Av fyra bilar framför mig i kön var det tre som visade mellanfinger åt båtsläparen samtidigt som man körde om. Morgontrafiken tar verkligen fram det bästa hos folk..

Tar man med sig ett paraply så kan man ge sig tusan på att det inte kommer en droppe regn. Det vet jag sen den första tiden på mitt nuvarande jobb. Som praktikant höll jag hårt i den första pryl min chef förärade mig, nämligen ett paraply. Jag och mitt paraply spenderade många timmar tillsammans. På tåg och på buss. Det blev en fin sommar kan jag lova så paraplyet förblev länge oskuld.

Igår köpte jag ett par nya shorts. Jag tog mig råd, trots att jag kanske borde ha låtit bli. Efter att ha blivit brutalt väckt i morse av ett telefonsamtal från jobbet en kvart efter att jag borde ha varit där så var det bråttom. Självklart åkte de nya, fina shortsen på. Bråttom, bråttom. Sen, när jag sprang ut från huset mot bilen så insåg jag. Det var bara 13 plusgrader ute.

Jag får nog kasta shortsen och dra fram mitt gamla paraply istället.

Det står på skärmen framför mig, "Det här är min första hemsida". Snart fylls det på med "Röd text", "Blå text", "Min första lista" och så vidare. Det tar tio minuter. Jag tror att meningen är att man ska bli nöjd med sig själv. Jag blir bara less. Som vanligt tröttnar jag, alldeles för fort.

Detta påminner mig om varför jag brukade bli så trött på skolan. Det var liksom samma där. Man lärde sig att dividera i matten. Sen skulle man göra samma sak, om och om igen, för att sen efter en lång radda tal med repeterande av robotkaraktär äntligen få lära sig nästa sak. Jag vill ha all onödig tid jag spenderat med att repetera självklarheter tillbaka. Jag var i skolan för att lära mig nya saker och utvecklas. Inte stanna upp.

Jag ska lära mig koda hemsidor men nu tänker jag vända på det och använda en befintlig källkod istället. Läsa igenom, trixa, testa, byta ut. Se vad som händer. Jag kommer dessutom aldrig använda varken blå text eller punktlistor. Jag svär. Dags för projekt "Det här är min andra hemsida".

Surpecken från Stockholm skrev nog av mig från sin death wish-list idag. Jag är ju fixarns pöjk, tro det eller ej. Igår hade killen dock varit på en kollega till mig när jag gått hem för kvällen. Skällt och ljugit. När jag väl fick tag på honom idag så vågade han inte vara så ful i munnen. Gött, tänkte jag och trodde att någonstans har jag gjutit in lite respekt i snubben och fått honom att frukta mig tillräckligt för att inte våga skälla på mig. Kastrullen slog det dock ur hågen på mig. "Han har nog sett din bild i katalogen och hur snäll du ser ut". Whoa, respect..

Den här ligger i mitt kontorsfönster. Den hittade vi när vi byggde om kontoret och hade riktigt kul åt. Det är en tross, men utan alltför stor fantasi får man det till något helt annat. Ibland när jag har tråkigt på jobbet eller någon varit sur på mig i telefon så tycker jag det är lite kul att fästa den i gylfen och knalla in till någon kollega för en reaktion.

Biggles är oftast den som utsätts. Han förstår att det är ett skämt. Jag skulle inte gå in till struthåret och göra så. Han skulle inte förstå.

En gång så trodde Flugan att det var min riktiga som hängde ut. Det blev enormt pinsamt.

Det är skitvarmt ute. Någon snubbe har parkerat sin bil utanför mitt fönster och får mig att känna mig uttittad. Varje gång jag slår en flukt ut så får jag ögonkontakt med killen. Är han anställd för att psyka ut mig? Se till att jag jobbar som den myra jag borde vara istället för att blogga? Är han från SÄPO och misstänker att jag läcker information till ryssarna? Är han från Strix och vill spruta vatten på mig?

Tyskmysteriet löste sig. Men inte bättre än att en snubbe i Sthlm vill ha mitt huvud på ett fat. Jag tror han skulle känna att livet var lite bättre då. Kanske är det hans anställda som samlats för en räd mot mitt kontor. Då arbetar de snabbt, stockholmarna. Inte alls som oss lata, sävliga värmlänningar.

Fick ett mejl från Tyskland nyss. Eftersom det inte innehåller någon hemlig information av något slag så måste jag bara dela med mig av det. Det är inte alltid helt lätt att föra kommunikationer på engelska med mina tyska vänner..

"...the transport company which deliver these both orders has a problem.

Lofsdalen, i lördags, efter några öl och lite vin. En konversation mellan mig och min pappa.

"Jag är stolt över M (min bror)! Han har verkligen jobbat jättehårt för att bygga klart sitt hus och jag är så glad att jag levde och fick vara med om det. Jag hoppas att jag lever och är frisk nog att hjälpa dig när du ska bygga ditt hus Mattias"

"Men pappa, jag vet inte om jag vill bygga mitt eget hus."

"Klart du ska! Du fixar det minst lika bra som din bror!"

"Det kanske jag gör. Men jag vet inte om jag vill göra det. Jag är inte typen som bygger mitt hus med mina egna händer."

"Du klarar det lika bra som bror din. Sen så hjälper jag dig vet du. Det är ingen fara, du kan bygga ditt eget hus, det vet jag Mattias"

"suck.. "

Första gången på två år som jag åker till familjens fjällstuga så gör jag det årets varmaste dag. Jag vet inte var logiken i det ligger, men det finns en del underhåll att göra och som man föredrar sommarvärme när man utför.

Men det blir en bit att åka i värmen, tur att vi har chevabussen så att man kan åka lagom fort trots att man har ett stort kylskåp med sig..

Det finns en snubbe på jobbet. Han är störtskön! Trots att han redan passerat 65 så är han företagets enda pojkspoling. Det körs motorcykel året om, det körs omkull och det bryts nyckelben i kalsongbytartakt. När han i undantagsfall tar bil har termometern krypit under -20 grader och då ska han stila sig för sina kollegor och sladdar i diket. Han har en stor gård med hästar och höns, han säljer ägg till andra på jobbet men avskräckt av historierna om halvfoster i äggen låter jag med avsmak bli. Har man bråttom vill man inte fångas in i hans nät för blir man ståendes med honom så blir man det för en timme. Det är historier från förr. Historier som är svåra att relatera till. De handlar ofta om folk med titlar som patron och det är en förnimmelse om en tid man nästan börjat fundera på om den ens existerat.

Jag tror han föddes i en statarlänga någonstans. På golvet. Jag kan inte tänka mig annat än att doktorn såg ut som Jane Seymore, jag har en bild av att alla läkare gjorde det då. Konstigt, för kvinnliga läkare fanns väl knappt på den tiden. Ändå är jag säker på att det var så. Jajamen.

Hör man "Hörrudu grabben" bakom sig, då vet man. Då vill han prata med en. Om det förflutna. Om en tid som flytt för länge sedan. Det är lätt att fastna. Hook, line and sinker.

Det har nästan aldrig hänt men just nu är bara en endaste av mina kontakter online på MSN. Inte ens de säkra korten är ute i cybervärlden. Kanske har folk insett att temperaturen ute varit sjukt hög under kvällen och att solen bara bad om att få smeka lite blek vinterhud med sina värmande strålar? Förmodligen...

Själv har jag spenderat hela kvällen ute med jobbet. Först picknick i Rottneros Park och sen en tur till Sunne Vattenpark för lite VIP-visning. Mycket trevligt och mycket gott.

Min databränna kanske börjar försvinna lite till förmån för riktig, fräsch solbränna. Det vore inget fel alls, särskilt som den finska hälften av min genpool brukar vara en bromskloss i sammanhanget. Skämmigt nog står en flaska "brun utan sol" i mitt toalettskåp. Näst intill oanvänd visserligen, men ändå..

Svävar fortfarande i ovisshet om det blir Lofsdalen till helgen eller inte. Det vore onekligen skönt med ett litet avbrott från det vanliga helgmantrat. Midsommar är ju snart ändå och då blir det fest. Hoppas jag...

Efter en herrans massa öl i en gungställning på Mörmoskolan och en missad konsert med Perry & the travellers i röda huset så satt vi på bussen in mot människobyn igen. Redan när jag klivit ombord insåg jag faktum. Jag var enormt kissnödig. Så nära byxvätning man kommer som vuxen, kontinent människa.

D sitter bredvid och coachar. "Du får klämma på snoppen. Det hjälper."

Efter en frågande blick från mig så visar han. Vi snackar en rörelse som kan jämföras med när sjuksköterskan blåser upp trycket i blodtrycksmanschetten. Fast att man klämmer på snoppen istället. Jag började klämma, litandes på D och hans erfarenhet. Kläm, kläm, kläm. Hela halvtimmesresan. Det enda jag kunde tänka på var ungefär hur långt det var tills vi skulle gå av och om jag skulle lyckas hålla mig ända tills dess. D var nog smått nervös över om jag skulle explodera eller inte. Missade jag en av mina taktfasta klämningar så var han på mig som en hök. "Du måste klämma Mattias. Det hjälper."

Jag stod ut hela resan, rusade av bussen vid Åhlens. Övriga 20 i sällskapet följde efter med förvånade miner. Varför gick han av där? Men när jag rusade in i närmsta nisch och drog fram vapnet insåg alla varför. Jag hoppas att jag blev bra på de kort som togs på mig. Bildbevis på mitt lagbrott. Jag har sällan känt mig så lättad som jag gjorde just då..

-Din dotter har spytt!

Jag reagerar instinktivt på de orden. Det kryper i kroppen och jag måste svälja en gång. Känna att magsäcken fortfarande är vänd åt rätt håll.

Jag har ingen dotter. Det är inte min dotter som har spytt med andra ord. Det är dottern till snubben som vi har möte med. Men magsjuka, kräks och tvåmilasträngar lösskit är bland det värsta jag vet. Jag känner mig efteråt lättad över att jag satte mig där jag satte mig och att vi inte delade fikabrödet vi tagit med oss. Vem vet vilka kräksjukdomar hans fingrar bar på vid tillfället. Nu sitter han hemma och vakar ett sjukt barn. Som en bra pappa ska. En som inte är klen. Som jag är.

Kände mig stagnerad förut. Så jag bestämde mig för att söka på ordet, se dess innebörd. Få klartext på känslan.

Går in på Wikipedia. Skriver ordet "stagnera" i sökrutan. Trycker på "c´mon, do it"-knappen. Ett av sökresultaten känns väldigt relevant..

Söker jag på Google så är flertalet av träffarna dåligt HTML-kodade sidor från en 2000-talsyrkesgrupp som kallar sig livscoacher. En av dessa erbjuder telefon- och mejlbaserad coachning. Enligt hans sida så skulle lite telefonsnack med honom göra mig till en glad och trevlig person, lyckad i de flesta sammanhang och jag skulle uppnå mina mål. Jag tror mest att han är nöjd att ha ordet "livscoach" på sitt visitkort. Det känns fräscht på nåt sätt. Som pesto. Soltorkad tomat. Toyota Prius. Sådär präktigt stimulerande, så lyckat, så modernt kitschigt. Som en bild i en inredningstidning.

Kanske jag skulle bryta min stagnation med att byta karriär. Bli en livscoach. Ha ett fancy visitkort och smila upp mig på en arrangerad bild. Säga till folk, se på mig, jag var nere i skiten men tog mig upp. Ring till mig och jag ska hjälpa er också. Jag tror inte jag skulle känna mig mindre stagnerad av det. Jag tror det handlar om betydligt mindre saker än så. Plötsligt känner jag mig inte alls stagnerad längre.

En kväll på Ankan för ett tag sen stod vi ute och rökte. Jag kände ett knackande bakifrån på min högra axel och vänder mig naturligtvis om. Där stod kvällens snyggaste tjej och frågade om hon får "suga lite". Självklart svarade jag och frågade om hon menade den stora eller den lilla. "Den stora" svarade hon och tog cigaretten ur handen på mig. Snart nog gick hon in i vimlet igen och jag återgick till kompisarna. Hon nöjde sig tydligen med den lilla..

Har denna helgen bestämt mig för att endast tillåta mig själv en kväll ute. Eftersom brors band spelade på Glada Ankan igår så fick det bli den kvällen. Regn, rusk och förväntan inför värmeböljan som väntade idag fick de flesta andra att stanna hemma uppenbarligen. Idag, med värme, skön solbölja över skateboardytan i Kristinehamn och nyss fotbollsfest på teve gör ju att man inte kan undvika att bli lite festsugen ändå. Men det får bli tidig sorti med en lång, god natts sömn istället. Inget fel i det.

 

Ett till litet test:

Your personality type:

Quiet, reflective, and idealistic. Interested in serving humanity. Well-developed value system, which they strive to live in accordance with. Extremely loyal. Adaptable and laid-back unless a strongly-held value is threatened. Usually talented writers. Mentally quick, and able to see possibilities. Interested in understanding and helping people.

Careers that could fit you includes:

Writers, artists, counselers, social workers, English teachers, fine arts teachers, child care workers, clergy, missionaries, psychologists, psychiatrists, scientists, political activists, editors, education consultants, journalists, religious educators, social scientists.

Sköldpaddan står med block och penna. Flugan sitter vid datorn. Korrekt fingersättning. Sövande tempo. Kastrullen är vänd mot församlingen med ett förlåtande leende. Biggles ska instruera oss i den nya rutinen. Yang står mest bara där. Sen där. Sen där. Lite rastlös.

-Du såg ut som du tagit fredagsledigt, säger Kastrullen till mig efteråt. Med ett förlåtande leende såklart.

Måhända. Fast jag funderade mest på varför alla utom jag gör speciella offerter till avtalskunder. Och vart jag skrivit ner den där kundens namn och telefonnummer. Kunden som skulle ha reservdelar. Jag vill inte att han ska kräva mitt huvud på ett fat.

Se detta som ett avstamp i en följetong jag kommer att köra lite på när jag behöver ta en fem minuters paus i arbetet. Naturligtvis överdriver jag lite personliga egenskaper, men det är för skojs skull.

En snabb presentation:

Struten - Från Dilbertkaraktären Struthåret. Samma position. Samma hår. Annars olik i det mesta.

Kastrullen - Små kastruller har också öron. Stora kastruller har jättestora öron och skramlar lite mer. Företagets levande Se&Hör-tidning.

Biggles - Äkta flygnörd. Rakt igenom. Flygnörd och ekonomisk. Skulle kunna säga snål, om man ska vara lite elak. Vi delar många suckande blickar över våra kollegor. För Biggles och jag är till synes väldigt överens om det mesta.

Yin - Borde hetat Mr. Burns. Mest för att han är lik Mr. Burns. Är en gåpåig individ med en röst som inte speglar hans karaktär. Har för lite att göra och tror att Rom faktiskt byggdes på en dag.

Flugan - Kan vara sådär störande som en fluga kan vara. Liksom flugan menar hon det inte. Det bara blir så.

Sköldpaddan - Är lite lagom långsam. Skönt laidback men långsamheten tillsammans med den snålt tilltagna arbetsbördan kan sticka lite i folks ögon.

Yang - Det är jag. Tröttnar snabbast av alla på saker. Älskar nya grejer, hatar repetitioner. Går det för långsamt driver uppmärksamheten iväg. Involverar något planering tillfrågas ofta Yang sist av alla.

Yin bjöd precis på tårta. En kollega, låt oss kalla denne "Sköldpaddan", köpte hus igår och det tyckte Yin var värt att fira. Yang (=jag) tackar för tårtan.

Ser att min blogg inte anses lämplig i Kina. Tror knappast någon blogg på blogg.se är det. Testade även lite andra vanliga url:er jag frekvent brukar knappa in i adressfältet. Inser att jag skulle få en lägre nördstatus om jag levde i Kina eftersom alla mina favoritsidor är blockade.

Visste ni att jag och Dilbert har en sak gemensamt? Samma chef, uppenbarligen. För inte kan två personer vara så lika?