friendsofmine

Det finns en sak hela världen verkar ha gemensamt utom just jag. Man älskar tacos. Det som är en kulinarisk höjdpunkt för alla normala människor är för mig bara en påminnelse om den där dagen med den där hemska magsjukan som slog ut mig i en vecka. Det är de darriga benen som bar mig ut i lekparken dag 3 efter insjuknandet och som slutade bära mig just där, i sandlådan. Tacobuffé har sen dess ingen positiv klang i mitt huvud.

Jag har dock hittat en gyllene medelväg när bara tanken på nachos får min hud att vilja krypa av mig. Tortillas. Det har varit min räddning på otalet fester, fyllda av normala, trevliga människor som älskar nachos, tacos och allt vad Santa Maria sätter sitt namn på. Normala människor, inte som jag..

Jag har spanat in påsarna med tortillas som varit ett stående inslag i Klara livs utbud så länge som jag har bott här. Idag skulle jag äntligen slå till, för att komponera en kombo av tortillas, köttbullar, wokgrönsaker och sweet chili-sås. Då fanns de inte kvar längre. Det är sommar nu och när svensson plockar fram grillen plockar man uppenbarligen undan de speciella serveringsfaten för tacos. Så, vill du vara normal, plocka fram grillen och ställ undan de små, gula skålarna längst bak i skåpen.