friendsofmine

Många lever i villfarelsen att mode är Sofi Fahrmans riktiga kall här på jorden. Jag gjorde det också, tills jag såg detta.

Nu vet jag bättre. Sofi Fahrman är en tjej som har fattat det här med att maximera det sexuella utbytet av varje kille. Jajamensan. Kolla noga på bildspelet. Tänk er att ha sex med henne och mötas av det där intetsägande ansiktsuttrycket alla sina ansträngningar till trots. Hur man skulle slita för att få ett uns respons tillbaka som avslöjar att här kanske ett gott sexuellt rykte planteras i hennes kompiskrets. Hur knäckt man skulle vara i sina försök att ge lite njutning och konstant misslyckas.

Jag är alldeles övertygad om att Sofi upplevt mer än de flesta sexuellt. Bara för att hon har fattat det.

Symtomen kan indelas i tre grupper:
1. Intellektuella (kognitiva) problem som t ex minnesstörningar, som märks tidigt.
2. Beteendestörningar i form av förändrat beteende som omöjliggör en normal kontakt mellan människor och som kommer senare. 
3. I sen fas klarar patienten inte heller av sina dagliga aktiviteter som att klä sig rätt, äta med kniv och gaffel samt sköta toalettbestyren. 

Detta är symtomindelning för Alzheimers. Jag konstaterar att min mobiltelefon är i sen fas 3. Den har visserligen aldrig kunnat äta med kniv och gaffel, men i övrigt tycker jag diagnosen är solklar.

Alzheimers kallas ofta "De anhörigas sjukdom". Till och med det stämmer, det är jag som lider mest av min mobiltelefons oåterkalleliga sjukdomstillstånd.

Det ligger en tom påse turkisk peppar på mitt soffbord. Den skvallrar om att jag haft en sån där kväll när jag velat göra något vettigt men inte tagit mig för något. Rätt skönt, men det görs ju inga barn på det viset.

Nya tag imorgon!

Min kompis har en bil med konstig hastighetsmätare. Man vet inte hur fort eller långsamt man kör, i varje fall inte närmare än att det ligger inom det intervall som hastighetsmätaren visar, t.ex mellan 80-120 km/h. Det är konstigt att inte riktigt veta om man kör inom lagens ramar med viss buffert tillgodo eller om man kör som en blådåre. Som en bromskloss eller som en idiot.

Jag passade i alla fall på att göra fina fotoposer för polisens kameror mellan Motala och Askersund. Just in case. Ska jag betala böter ska jag i alla fall få ett bra julkortsunderlag.

Min kropp värker efter skateboardåkningen idag. Betongpark i Linköping, för en skateboardåkare som en bra godisbutik för en godisnarkoman till unge. Inser dock att det roliga med att lära sig trick jag en gång i tiden satte utan problem inte riktigt är värt smärtan längre. Kanske lägger jag av, kanske var detta sista gången jag stod på en skateboard...

Orkar förresten inte redogöra mer för Bollnäsresan. Förra inlägget kändes totalt ointressant och jag blev less på det hela. Att spendera dagar med att skriva enbart om upplevelser jag inte kan förmedla känns tramsigt. Fråga om ni är intresserade =)

Morgan och Peter (inget jävla tramsande här med stora bokstäver istället för namn) är de två jag lärde känna bäst under tre år på universitetet. Vi har försökt upprätthålla kontakten under tiden sen vi var klara och hitta på lite saker då och då, trots stora geografiska avstånd.

Så, i tisdags begav jag mig till Kristinehamn för att plocka upp Morgan för att sedan rulla norrut. Eftersom vi båda råkar vara ganska nyfikna av oss så brukar det alltid bli en massa stopp och omvägar när vi beger oss ut på resande fot. Jag tänkte därför göra en liten reseskildring här där jag styckat upp resan efter dessa stopp och de aktiviteter vi höll på med under resans tre dagar.

Tyvärr strejkar min mobil fortfarande och vägrar ta bilder, därför hoppas jag kunna fylla på med lite bilder allt eftersom. Men eftersom vårt första stopp kanske inte var det där man tar kort på så passar det bra att börja där tills jag raggat tag på lite bilder..

Stopp 1, Kupolen Borlänge..

Kupolen är som de flesta vet Borlänges stora köpcentrum. Det är format som en kupol, om det nu undgått någon.

Vi stannade här mest för att vi båda var hungriga och för att Morgan ville se hur det såg ut. Världsvan som jag är så har jag redan besökt denna metropol.

Höjdpunkten var att käka, i övrigt var det väl inte någon överväldigande upplevelse. Det är inte värt en omväg, om man säger så. Mätta och belåtna satte vi oss därför i bilen igen strax efteråt..

Kalla mig härmed farbror Mattias. Familjen tog ett stort skutt mot framtida överlevnad igår. Jag är glad =).

Städa, tvätta, dammsuga och stryka. Visst är det härligt med semester?




Imorgon far jag till Bollnäs. Där gör de fil och spelar bandy.

Stod i baren på Koriander i torsdags. Spred lite vibbar samtidigt som jag passade på att köpa en av alldeles för många hundrakronorsdrinkar den kvällen. Plötsligt får jag en komplimang och ett skamligt erbjudande om direkt avfärd för skamlös sex. Tackade nej, inte för att jag inte ville ha skamlös sex utan för att jag föredrar att ha det med en tjej. Jag tycker däremot att ni tjejer har lite att lära er av denna killen. Jag hoppas han fick napp senare.

Skoghall Express gick ännu en söndags morgon härifrån utan passagerare. Fick ett samtal av chauffören efteråt. Han var sur och ville sluta. Jag nickade instämmande och konstaterade att min tub handcréme börjar sina..

Tjejen som bor i lägenheten ovanför mig har skaffat termometer. Det kan man ju förstå att hon vill ha och en snabbcheck från min balkong visar att samtliga oss som bor på den här sidan av mitt hus har en termometer hängandes ut från köksfönstret. Det som skiljer tjejen som bor överst från oss andra är att hon inte nöjt sig med att hänga ut termometern så att den hänger strax under fönsterblecket. Nej, hon gör det ordentligt och hänger ut termometern cirka två meter så att den hänger och dinglar i ansiktshöjd utanför mitt köksfönster.

Varför?

Nu funderar jag på vad jag ska göra med sladdändan som hänger och dinglar utanför mitt kök. Första tanken var att helt sonika plocka in den så den hänger inne i mitt kök och ständigt visar skön inomhustemperatur, även under vinterhalvåret. Men det känns lite småtråkigt. Det måste gå att göra något roligare med den. Knyta på ett par gamla trasiga kalsonger kanske... hmm..

Hjälp mig hitta på någon bra idé. Här nedan en bild på det hela. Känn inspirationen flöda:

Klara börjar fyllas av kvinnor med karriär i sikte. Barnflickor, TV-journalister och lycksökerskor. Svennis är här, dörren till kändisskap och teves morgonsoffor. Han borde just nu vara på Tingvalla IP som ligger så nära att jag nyser när de klipper gräset där.

Apropå Svennis så överraskade mamma mig igår under middagen med en utläggning om hur fin Svennis är och hur hon ville följa med mig på matchen och hälsa på honom. Som den snälla son jag är, erbjöd jag henne att få låna min lägenhet om hon fick napp, men då tyckte både hon och pappa att det var nog. Där får man för att man försöker vara snäll och hjälpsam..

Det är alltid gott och trevligt att äta hemma hos mamma och pappa. Hon har i sitt liv lärt sig betydligt mer om matlagning och knepen att få allt att smaka sådär otroligt, extra gott än vad jag har. Jag gör köttbullar, hon gör Köttbullar, ja ni förstår..

Varje middag så gör mamma extra mycket mat. Detta för att Mattias ska få med sig en matlåda, oavsett om Mattias behöver det eller inte. Matlådan ska skickas med, tillsammans med den där flaskan Coca-cola som också finns på plats, oavsett Mattias frågat efter det eller inte. Jorden snurrar runt sin egen axel och hur mycket man än vill ifrågasätta detta så kvarstår faktum. Det är samma sak med mamma, matlådan och colan.

Mamma har samlat på sig en tre slynglars uppväxts ranson av tomma Big Packs. Tresmak, ischoklad, you name it. Denna samling börjar transfuseras till min lägenhet och skåpet ovanför min kyl i samma raska takt som middagarna hos mamma och pappa äts. Kanske kommer en dag min blivande fru att skicka med våra slynglar deras lunchmat i dessa Big Pack-byttor. De kanske går i arv i min familj och dyker upp i Antikrundan år 2200. Kanske till och med mitt namn nämns i samband med detta. DET vore stort..



Med i TV år 2200

Jag vet att jag skriver alldeles för ofta om min nikotinabstinens. Säkert finns det de som anser att jag borde kommit över den vid det här laget. Men tänk dig då att en liten, klen människa står och slår dig med handflatan mot kinden upprepade gånger, lagom hårt för att varje slag ska göra sådär svidande ont. Men du får inte göra någonting tillbaka, inte ens när den lilla klena människan ger dig ett svåremotståndligt erbjudande:

"Hey, binnikemasken! Give me your best shot!"

Vill man inte då ta tag i kragen på det lilla kräket och utbrista något i stil med:

"Hörrudu räkan, jag ska stoppa upp ditt huvud så långt i röven att du får äta dagens frukost en gång till!"

Det är väl ganska naturligt, eller?

Har varit hemma hos brorsan och hans fru hela dagen. Jättetrevligt.

Efter middagen berättade de om hennes föräldrars granne som råkat såga av sig sina fingrar för någon vecka sedan. "Vilket sammanträffande" tänkte jag eftersom jag tidigare under middagen funderat på att gnaga av mina fingrar i ren nikotinabstinensgalenskap.

Tips till alla som ska ha middag hemma och har bjudit en person som håller på att ge sig med nikotin: Sitt inte kvar runt bordet i intervall längre än fem minuter. Det kan bli jobbigt...

Men det var trots detta jättetrevligt. Så ni inte tror jag är ironisk.

Jag har inte kommit åt min jobbmejl på hela dagen. Inte sett ett ord från mina tyska vänner. Inga offertförfrågningar. Inga besiktningsanmärkningar. Plötsligt inser jag vad bräckligt det jag kallar liv är.

Jag var och handlade idag. Ett par jeans och en skjorta. Plötsligt inser jag vad bräckligt det man kallar privatekonomi är.

Jag och en universitetspolare vill bli IT-miljonärer. Vi har en idé, vill starta en hemsida och sen sälja den för att dra in storkovan. Problemet är att ingen av oss ens kan koda HTML. Det är ett stort hinder för en IT-miljonär-wannabe..

I normala fall skulle jag förbereda mig för att jobba vid denna tiden en söndagskväll. Ha lite lätt ångest över att helgen är slut och att jag måste somna i tid och ställa klockan för att ringa på en tidpunkt då min kropp naturligt skulle behöva sova en lång stund till.

Men ikväll är som en vanlig kväll, en vanlig kväll på semestern. Jag kan vara vaken precis så länge jag vill, lägga mig när jag vill och gå upp när jag vill. Vaknar jag av ren inspiration mitt i natten kan jag gå upp och utnyttja denna.

Temat för årets semester ska bli "Kök, badrum och hall". Förra året var det "Vardagsrum, sovrum och balkong". Jag skulle kunna spela in egna "Sommartorp" eller rättare sagt "Sommarlägenheten". Tråkigt kan tyckas, men jag tycker det är rätt kul att klura, söka, tänka, finna och lösa. Den största utmaningen är en begränsad budget, något de aldrig lider av på teve. Det skulle vara kul att se Ernst bygga sina jävla torp med en budget som knappt räcker till mat på bordet. Skulle ute möta inne på samma romantiska sätt då? I doubt it..

Precis hemkommen från att ha sett "Pirates of the caribbean 3". Efter att ha skilts åt från mina vänner vid bron till Klara och när jag vandrade långsamt hemöver så kändes det som jag gick i slutscenen på en film.

Jag gick mot tre veckor av tid som jag är fri att spendera precis som jag själv önskar. För första gången i mitt liv har jag inga planer alls för min semester och jag tror det var den ovissheten och tomheten jag kände när jag gick hemåt. Samma känsla som när en bra film tar slut..