Lika mycket variation som i en kaka mjölkchoklad..

Somnade in som en stock när jag kom hem efter fotbollen igår och drömde om mina föräldrars grannars hus. Vaknade för en stund sedan och tog en snabbtitt på min mobil. Nytt SMS från far: "Grannens hus nedbrunnet!".

Det där är creepy på något sätt..

Discoverykanalerna känns som TV1000 var för några år sedan, det visar samma program på kvällen när man lägger sig som på morgonen när man går upp. Lika mycket variation som i en kaka mjölkchoklad..

Dear diary..

Jag borde städa. Men det är en dag imorgon också. Vi ses då, dagboken.

"Här bor en singelkille! En desperat sådan!"

Den som ser fönsterbrädan i mitt vardagsrum vet. Den är så talande, den riktigt skriker "Här bor en singelkille! En desperat sådan!"

Inte en blomma. Bara sex papperspåsar från en klädaffär i Karlstad.

Vad vill jag säga med detta? Att jag är märkvärdig? Aspirera på att ha god smak? Coolhet?

När jag gjorde det tyckte jag att det var snyggt. Nu ser jag tragiken och symboliken. Men det är rätt snyggt. Trots allt.

Tandborstdreggel och chefsångest

Idag var jag en trött människa när jag "vaknade". Med god vilja försökte jag utföra de dagliga bestyren innan jobbet såsom dusch, minimal frukost och tandborstning. Men, min mun ville inte riktigt vakna än och tandborsten var den absolut inte redo för vilket resulterade i viss mån av dregel. Jajamensan. Dregel.

Mina ögon var heller inte på helspänn och när jag insåg att jag började bli sen så slängde jag bara på mig jackan och for iväg. I bilen insåg jag att min röda t-shirt såg lagom urtvättad ur på vissa ställen. Rosa.

Ibland undrar jag om chefen funderar på om han är tokig, som skickar iväg en tandborstdreglare som mig på kundbesök, till utländska leverantörer och som representant i olika sammanhang. Sliter det lilla hår han har kvar på skulten och skamsköljer högt på sitt kontor vid blotta tanken på vad folk ska tro om oss egentligen.

Jag har lösningen! Flextid, chefen, flextid. Ja, tack!

Min egen sorglighet stirrade tillbaka på mig från spegeln.

Ibland stannar tiden upp och jag blottas för min egen enfald och min vridna syn på tillvaron. Det är inget kul, för stunden, men på sikt så kanske det får sorteras under fliken "dyrköpt lärdom". Slutligen är jag ju bara människa och vi lever nog alla i våra bubblor som skapar förväntningar och fördomar. Nu är jag kanske en bättre människa än jag var innan. Jag hoppas det, då är det värt det. Det var absolut ingen kul upplevelse, när min egen sorglighet stirrade tillbaka på mig från spegeln.

Stadsloppet, det är antaget!

Vi springer där, 7 kilometer bakom Våxnäs, i skogen. Pratar mellan de ansträngda andetagen om jobb, hälsa, karriär, vänner och bekanta och allting i allmänhet. Om hur skönt det är efteråt när man sprungit och vad som är godast att dricka. Hur kolsyredrycker ger halsbränna efter träning och att kranvatten är det godaste. Diskuterar vad som behöver stretchas idag, vilka muskler som ömmar mest, hur trötta vi är men fortfarande hur vi fortfarande orkar fullfölja vårt varv utan problem. Hur synd det är om de som saknar löpsteg, som bara faller tungt för varje steg utan studs. Hur vi ska anta stadsloppsutmaningen till våren. Det innebär många fler 7 kilometersrundor. Vi är alldeles för fåfänga för att inte prestera när vi springer framför publik. Vi bestämmer om löpning imorgon också. Kanske, kanske detta kan få Annett att lämna mig för gott och lämna plats för nya, vackra damer. Man vet aldrig..

Jag bor i en kondom..

Igår var min lägenhet som en kondom. Bortglömd, tom och övergiven, men ändå tänkt att användas. Sen kom tillfället och den blev snabbt uppfylld, använd, utrymd och sen kastad till övergivenhet igen, full med spår av den tidigare aktiviteten.

Det blev fest alltså. Till slut. Jag blev glad, fick en låtsastutte, bakfyllekurer och fina skålar. Jag är nu ägare av massa odrickbar Norrlands 7,2 öl. Den är bra att ha. Att bjuda alla på om de kommer lika sent nästa gång jag firar. Muahahaha..

Bilder kommer..

KILSFALU

Ärligt talat, detta är löjligt. Min så kallade födelsedagsfest är lika tom som ett falukorvsskinn hos Kicki Danielsson. Lika övergiven. Lika bortglömd.

Jag ligger där på golvet, det står SCAN på mig med stora, vita bokstäver. KILSFALU. Bäst före den 24/8 2007..

Mina just nu väldigt stora "Jag vill ha vänner"-antenner har plockat upp livstecken. Det börjar bli för frisk luft här, kanske det kommer några till koldioxidmaskiner hit snart. Man kan alltid hoppas, detta börjar likna tragik..

Då kanske jag får sällskap..

"I used to love her, but I had to kill her..."

Här sitter jag, själv, dricker öl, börjar bli full och stör mina grannar med Guns n' roses på stereon. Men en fråga ekar i mitt huvud: Var är alla mina vänner? Var är de som borde vara här, med tårta, presenter, glada miner och alkholdränkta magar? Var är de? De, alla, som ska komma hit? Ska min födelsedagsfest spenderas så här? Allena. Mol allena..

Detta kan inte vara rätt. Jag sträcker ett rakt långfinger till mina vänner. I smyg. För att ni är så dryga och inte kommer hit. Fy er!

Om de inte kommer snart så går jag och drar lite i grannens termometersladd. Då kanske jag får sällskap..

Jag, en B-människa..

Det är med viss känsla av mys jag följt den lilla debatt som väckts om A- och B-människor, eller morgonpigga och kvällspigga. Äntligen upprättelse har jag tänkt för mig själv. Knutit näven i fickan och känt för revolution. Viva la sovmorgon.

Läste sen en sömnforskares kommentarer kring det hela och insåg det grymma. Hade jag börjat senare hade jag bara vänt på dygnet ännu mer, och sen ännu mer och till slut varit lika trött ändå.

Det var den revolutionen. Jävla skit.

Korrenspondens från tvättstugenazisten..

Jag hyser en hatkärlek till min granne, tvättstugenazisten. Hennes lappar i brevlådan om ludd i torktumlaren är pure evil men det finns vissa ljuspunkter.

De senaste tvättpassen har jag fått mig ett litet skratt varje gång min blick råkat fastna på den där plastskylten som sitter över tvättmaskinen. Ni vet den där som avslöjar hemligheten bakom hur man får maskinen att börja do it´s magic. Den skylten har tvättstugenazisten i en av sina ljusa stunder tyckt vara ett bra ställe att kommunicera med vår värd och vår vaktmästare.

"Vi behöver nya tvättkorgar. Tack!"

Varför skriver hon inte en lapp istället...

Elvakaffe med kunglig flärd..

Jag såg en gång ett kylskåp när jag passerade utanför fönstret till en lägenhet. På kylskåpet, prydligt uppsatt med en magnet i varje hörn, satt en bild på kungafamiljen. Där man normalt förväntar sig finna bilder på familj och vänner, gratulationskort, "poesi" och någon enstaka inköpslista satt alltså en ensam bild på kungafamiljen.

Man börjar fundera. Vad försigår egentligen i det där köket? Höjer man sina vinglas i skål med kungen under fredagsmiddagarna? Bjuder man kungen på sockerkaka till elvakaffet? Gör man en extra portion spaghetti och köttfärssås just in case? Är kungens blida leende det perfekta botemedlet mot morgonens flydda humör?

Jag gör ett försök. Imorgon när jag kommer till jobbet ska jag slå upp min blogg och begrunda denna bilden. Se vad den gör för mig. Man vet aldrig...

image38

Ja, nej, ja, nej, ja, neeeej

Jag bara älskar det här klippet. Har sett det tio gånger på raken nu och skrattar så jag gråter varje gång. Hennes desperata kamp, hennes panik, hennes vitnande knogar kring vattenkannans handtag.

Vattenkannan förresten.. Det här känns som ett modevärldens förslag till trädgårdsklädsel. Jag undrar om modellen skriver under på det. Om hon inte kan balansera i skorna på en hård och jämn catwalk, hur ska det då gå i en gropig gräsmatta?


En vanlig bakfyllesöndag när samvetet kom på besök..

Samvetet: UPP O HOPPA!
Samvetet: Ny dag, nya möjligheter! Söndag, ledigt, en hel dag att göra vad du vill.
Samvetet: Man mår som man förtjänar. När ska du göra något åt ditt liv istället för att spendera helgkvällarna på krogen och mornarna trynande i sängen?
Samvetet: Dammsuga? Städa? Veckans disk?
Mattias: Jag ska ju tvätta sen...
Samvetet: Hur vore det med ett rent samvete för en gångs skull?


image37

Mattias show

När jag var liten var jag övertygad om att hela världen egentligen var centrerad runt Kil. Allt var egentligen runt hörnet oavsett om det var Stockholm, Prag eller New York. Eller Lofsdalen, där vår fjällstuga ligger. Det var nog så att det var framförallt Lofsdalen som jag var säker på att det egentligen låg strax väster om Fagerås, fast mina föräldrar bara körde runt, runt, runt för att det skulle verka långt. Vad som skulle vara logiken bakom det tänkte jag nog inte på, men kanske kom jag på plotten till Truman show långt innan den spelades in.

Fortfarande har jag dagar när jag tror att hela världen är en komplott mot mig, att mina vänner är mina vänner för att kunna tacka nej när öltarmen suger och krogen lockar. Då ringer de runt till varandra och viskar tyst "Nu jävlar, nu tackar vi nej när Mattias vill dricka öl. Tummis på den." Och så blir jag där själv, i min soffa, med min Hellacoptersskiva på repeat och min öl töms sakteliga tills jag somnar i min egen självömkan. Då är jag på topp!

Fast egentligen vet jag att den enda komplotten mot mig som är sann är den att Microsoft gjorde Word för att driva allt tålamod ur min kropp. That´s right!

Där satt han och väntade tålmodigt..

"ssschh, ssschhh, kom här, han sitter där och väntar på dig.." viskade Kastrullen till mig och fick mig att gå den vägen jag egentligen ska gå när jag ska till mitt kontor, men som jag aldrig går. Hon ville hjälpa mig att undvika den gamla mannen som ivrigt väntade på mig. Men jag var redo.

Jag hade väl ingen större lust att behöva vara trevlig och hjälpsam mot personen som jag beklagat mig om inför mina kollegor de senaste dagarna, särskilt som jag fått minst tre samtal om dagen från honom. Men nu var det klart, det där lätta, snabba projektet som jag kalkylerat åt helvete och som bara kostat massa pengar. Det var dags att få det ur världen.

Egentligen gillar jag honom. Det är en go gammal man, en sån där entusiastisk med all livsgnista kvar. Så fort vi skakade hand och hälsade glömde jag bort all den dyngan jag mentalt kastat på honom. Istället blev jag påmind om vad som fick mig att vilja hjälpa honom från första början.

Det är kul det där, hur mycket lättare det är att överbrygga barriärer när man väl står där, öga mot öga. Kan dra massor av exempel på det men nöjer mig med detta dagsfärska. Likväl mycket fascinerande. Jag känner mig också så hemsk för att jag tänkt så dumt..

Imorgon ska jag lösa problem. Det är ett återkommande tema i mitt jobb. Att vara ingenjör kan ibland handla om att vara städkärring men att städa med människor som redskap och med avstånd som vida överbryggar en dammvippas spännvidd. Vi får se hur duktig jag är i konsten att bränna så lite av täckningsbidraget som möjligt.

Det är när det skiter sig som jag får springa in på toaletten och byta om till trikåer.. Nananananananana nananananananana Batman...

En lapp på mitt skrivbord...

Strax efter att jag kom till jobbet imorse, ungefär då som jag öppnade ögonen, fann jag en lapp på min almanacka:

"Uj, uj, uj, vilket stökigt bord du har!"

Den är med största sannolikhet skriven av en tjej av handstilen att döma. Skaran misstänkta minskar..

Skenet bedrar..

Skulle till Statoil och köpa chips förut. Planen? Titta på friidrott. Jag och Annett.

Innan jag gick till Statoil hann jag med en dusch, byta kläder två gånger och ägna några minuter åt håret. Fåfängt. Fräscht. Talande? Ja.

Kommer ihåg en kille i min högstadieklass. Han hade fått hela klassens skörd av acne. Det går inte i ord att beskriva hur mycket acne han hade. Jag vet att han led mycket på grund av detta och gjorde allt för att åtminstone lindra sina besvär. Inget fungerade, men killen var förmodligen den i klassen som tog i särklass bäst till hand om sin hud. Han var den fräschaste av oss alla! Han var nyponrosen och vi andra var lerbadade griskultingar. Trots att det inte såg ut så...

Det är skönt att inte bry sig ibland. Ta ett lerbad. Men jag gör inte det innan jag ska visa mig ute. Nej, nej, då ska det putsas fjädrar innan. Som om någon brydde sig. Men det känns ju bättre, för oss lite mindre snygga menar jag..

Charmad!

Någon borde ansa öronhår. Värsta skogen..

image34

"All right!"

En kul sista helg innan jobbet drar igång igen är avklarad. Nu är det bara att försöka somna inom rimlig tid som återstår, en sak som inte blir helt lätt. Det allra sämsta är att Annett har kommit på återbesök efter ett lite mer slarvigt leverne under helgen. Jag räknar med några kallsvettiga timmar innan jag alldeles för tidigt ska masa mig iväg till jobbet. Svensk morgontrafik blev mycket säkrare när jag började samåka...

Helgen har spenderats i Göteborg, till tonerna av Rolling Stones på Ullevi. Det som framförallt kommer att påminna mig om detta i framtiden är ett uttryck från "Family Guy", Quagmires "All right". Vi fick dille på detta under hela helgen..

Låt oss påminnas:


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0