friendsofmine

Ibland stannar tiden upp och jag blottas för min egen enfald och min vridna syn på tillvaron. Det är inget kul, för stunden, men på sikt så kanske det får sorteras under fliken "dyrköpt lärdom". Slutligen är jag ju bara människa och vi lever nog alla i våra bubblor som skapar förväntningar och fördomar. Nu är jag kanske en bättre människa än jag var innan. Jag hoppas det, då är det värt det. Det var absolut ingen kul upplevelse, när min egen sorglighet stirrade tillbaka på mig från spegeln.