Hörrudu grabben...

Det finns en snubbe på jobbet. Han är störtskön! Trots att han redan passerat 65 så är han företagets enda pojkspoling. Det körs motorcykel året om, det körs omkull och det bryts nyckelben i kalsongbytartakt. När han i undantagsfall tar bil har termometern krypit under -20 grader och då ska han stila sig för sina kollegor och sladdar i diket. Han har en stor gård med hästar och höns, han säljer ägg till andra på jobbet men avskräckt av historierna om halvfoster i äggen låter jag med avsmak bli. Har man bråttom vill man inte fångas in i hans nät för blir man ståendes med honom så blir man det för en timme. Det är historier från förr. Historier som är svåra att relatera till. De handlar ofta om folk med titlar som patron och det är en förnimmelse om en tid man nästan börjat fundera på om den ens existerat.

Jag tror han föddes i en statarlänga någonstans. På golvet. Jag kan inte tänka mig annat än att doktorn såg ut som Jane Seymore, jag har en bild av att alla läkare gjorde det då. Konstigt, för kvinnliga läkare fanns väl knappt på den tiden. Ändå är jag säker på att det var så. Jajamen.

Hör man "Hörrudu grabben" bakom sig, då vet man. Då vill han prata med en. Om det förflutna. Om en tid som flytt för länge sedan. Det är lätt att fastna. Hook, line and sinker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0