Han satt alltid längst fram i skolan..

Det är nåt med personalbilden vi tog i Rottneros som känns lite udda. Då menar jag inte de obligatoriska roliga minerna som är oundvikliga när ett tjugotal människor ska fotograferas tillsammans. De kan man redan sen alla klassfotografier man tagit och tagit del av under skolåren. Det är någonting annat. Något med min kollega Confucius. Hur han liksom engagerar sig lite för mycket, lite för entusiastiskt. På bilden står vi ett gäng med lite halvsnea leenden och händerna lite halvvägs upp i den hälsning som Struten ville att vi skulle göra. Någon står lite halvt bakom och trivs nog rätt bra där. Sen har vi mitten av bilden. Där står Struten med ett leende och handen i luften. Strax bakom står Confucius med ett enormt leende och med handen uppe i en så entusiastisk hälsning att han liksom lutar bakåt och man kan ana tyngdkraften börja påverka hans gubbkeps.

Jag slår vad om att han alltid satt längst fram i skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0