friendsofmine

Jag vet att jag skriver alldeles för ofta om min nikotinabstinens. Säkert finns det de som anser att jag borde kommit över den vid det här laget. Men tänk dig då att en liten, klen människa står och slår dig med handflatan mot kinden upprepade gånger, lagom hårt för att varje slag ska göra sådär svidande ont. Men du får inte göra någonting tillbaka, inte ens när den lilla klena människan ger dig ett svåremotståndligt erbjudande:

"Hey, binnikemasken! Give me your best shot!"

Vill man inte då ta tag i kragen på det lilla kräket och utbrista något i stil med:

"Hörrudu räkan, jag ska stoppa upp ditt huvud så långt i röven att du får äta dagens frukost en gång till!"

Det är väl ganska naturligt, eller?