Dags att växa upp?
Jag passade i alla fall på att göra fina fotoposer för polisens kameror mellan Motala och Askersund. Just in case. Ska jag betala böter ska jag i alla fall få ett bra julkortsunderlag.
Min kropp värker efter skateboardåkningen idag. Betongpark i Linköping, för en skateboardåkare som en bra godisbutik för en godisnarkoman till unge. Inser dock att det roliga med att lära sig trick jag en gång i tiden satte utan problem inte riktigt är värt smärtan längre. Kanske lägger jag av, kanske var detta sista gången jag stod på en skateboard...
Orkar förresten inte redogöra mer för Bollnäsresan. Förra inlägget kändes totalt ointressant och jag blev less på det hela. Att spendera dagar med att skriva enbart om upplevelser jag inte kan förmedla känns tramsigt. Fråga om ni är intresserade =)
Jag tror man blir mer smärtkänslig med åren :) Om inte annat så vet man att en veckas sjukfrånvaro från jobbet pga brutet nyckelben eller handled, sätter sina spår även i plånboken.
Visserligen hindrar det inte mig från att fortsätta köra mountainbike på vansinniga sten- och skogspartier, men man kan ju göra det med viss försiktighet.
Om du slutar med skateboarden, vad blir det istället?! :)
Man blir definitivt mer smärtkänslig med åren. Och man prioriterar helt klart annorlunda.
Slutar jag med skateboarden, ja du, då får det bli gubbinnebandy eller nåt istället. Av många onda ting så..
Tycker du gör rätt som fortsätter köra på din mountainbike!
Gubbinnebandy kan vara livsfarligt det med! ;)
Gubbinnebandy är farligare än de flesta sporter. Där finns oftast inga regler och teknik, bara vilja och en massa i rörelse.
Jag har själv fått min tå krossad två gånger...
Dang nab it! Så har du varit och skejtat i mina hoods, utan att ens skicka ett mess. Fy!