Stadsloppet, det är antaget!

Vi springer där, 7 kilometer bakom Våxnäs, i skogen. Pratar mellan de ansträngda andetagen om jobb, hälsa, karriär, vänner och bekanta och allting i allmänhet. Om hur skönt det är efteråt när man sprungit och vad som är godast att dricka. Hur kolsyredrycker ger halsbränna efter träning och att kranvatten är det godaste. Diskuterar vad som behöver stretchas idag, vilka muskler som ömmar mest, hur trötta vi är men fortfarande hur vi fortfarande orkar fullfölja vårt varv utan problem. Hur synd det är om de som saknar löpsteg, som bara faller tungt för varje steg utan studs. Hur vi ska anta stadsloppsutmaningen till våren. Det innebär många fler 7 kilometersrundor. Vi är alldeles för fåfänga för att inte prestera när vi springer framför publik. Vi bestämmer om löpning imorgon också. Kanske, kanske detta kan få Annett att lämna mig för gott och lämna plats för nya, vackra damer. Man vet aldrig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0