friendsofmine

Bland det dignande men andemässigt skrala mediautbudet har min väg råkat korsats av  ett  program kallat "Snyggast i klassen".  Kanalen som sänder programmet beskriver det själva så här:

"I underhållningsprogrammet Snyggast i klassen ställs dagens utseendefixering på sin spets, och par som vågar sätta sina egon på spel möts. Programledare är Josefin Crafoord och Erik Ekstrand.

Här träffas tjejer och killar som har modet att utsätta sig själva för den ytligaste bedömningen av alla - för att ta reda på vem som egentligen är snyggast i klassen. Unga par bedömer hur deras utseende står sig i konkurrens med andras, och jämförs med kompisar och kändisar. Hur väl känner de sitt eget utseende och hur ärliga vågar de vara mot sina respektive?

Pengar står på spel och enväldig domare är den röstande publiken. "

Jag är normalt sett en vän av att avdramatisera skeenden och företeelser genom att inte bara skrapa på dess yta utan också genom att sparka in dörrar. Att utseendet har vunnit enorm betydelse i dagens samhälle kan ingen neka till och det står helt klart att det framöver kommer att bli allt viktigare. Det är ett laddat ämne som snart behöver sjunka lite i rangordningen innan samhället helt tappar fotfästet. Det viktigaste funktion vi människor har, fortplantningsförmågan, som tidigare guidats mer av för rasens överlevnad väsentligare egenskaper, tycks i framtiden främst baseras på good looks, denna flyktiga egenskap.

Det jag vänder mig emot i detta fallet är att man inte skapar programmet i ett format som avdramatiserar företeelsen, snarare tvärtom. I programmet ska man sätta sitt ego på spel som det så vackert heter, men hur ter sig detta egentligen? Vad lär man sig? Man lär sig att den som ser bäst ut vinner. Hur avdramatiserande är det på en skala?

I ett försvarstal menar kanalen på att utseendefixering är ett fenomen som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Man anser att det inte ska hymlas med dess betydelse för dagens moderna unga. Det är sant. Men det börjar bli löjligt när man anspelar på någon form av liknelse mellan denna programidé och jämförelser av idrottsprestationer i allsköns SM, VM, EM, OS o.s.v.. Man missar totalt att idrottsprestationer handlar om följden av många år av målmedveten träning. Sportslig framgång, precis som framgång i yrkeslivet, handlar om så mycket mer än bara bra gener. Det kräver alltid mycket jobb och i dessa världar finns alltid utrymme för bragder, revansch och att förlora för att senare vinna. Sport förenar dessutom människor från alla olika former av bakgrund, man utövar det tillsammans och även om man inte är född med de bästa generna för att själv lyckas så finns det oerhört många som kan vara med och dela glädjen och sorgen med de som faktiskt gjort det. Detta ger en sund bild av att tävla och bidrar till förståelse och gemenskap människor emellan.

Utseende föds man med och dör man med. Det finns förvisso utrymme att, som det heter, framhäva sig till det bättre eller till det sämre, men ska man vara krass så för utseendefixeringen så mycket dåligt med sig. Jag vågar påstå att alla människor åtminstone någon gång mått dåligt över sitt utseende, oroat sig över det och bekymrat sig för att inte vara tillräcklig.  Att på teve få se ett program vigt till att ytterligare förstärka utseendets betydelse bland dagens människor ger mig en dålig smak i munnen. Det handlar verkligen inte om att avdramatisera, det handlar om att spela på människors osäkerhet och bekräftelsebehov. Inget annat.