Mattias, fem år gammal och med livet framför sig..

Vad uppskattade du när du var fem år gammal och ditt liv bara var i sin linda? Jag har få konkreta minnesbilder från när jag själv var fem år, det jag kommer ihåg är det svärd jag fick på min systers födelsedag samma år som jag skulle fylla fem. Jag kommer ihåg vad lycklig jag var över det svärdet och hur jag med mina fem högerfingrar stolt kunde visa upp hur många levnadsår jag hade bakom mig vid det tillfället..

När jag var fem fanns inte mycket annat för mig än fotbollar, bandyklubbor och vår gamla, grå facitskrivmaskin. Det var mitt livselixir, tillsammans med Bamsetidningarna och min enormt stora legosamling.

Jag har nog aldrig betraktat äppelträden i min barndoms trädgård som något annat än ett stort fotbollsmål, naturligtvis till mina föräldrars stora förtret. Väggen mot häcken som vetter mot gatan blev Maradona som försökte göra mål på mig och vår övervåning bär än idag tecken på allt mitt spelande med innebandyklubbor, -bollar och egenhändigt gjorda tejppuckar. Spår av mina hemmabyggda fotbolls- och hockeyspel ramlar fortfarande fram ur garderoberna hemma i Kil, det är baksidor på kartonger, locket på vår sällskapsspelslår och så vidare. Storspelarna var diverse playmobilgubbar och inte minst leksakskopian av de engelska dubbeldäcksbussarna som gjorde storkarriär som fotbollsmålvakt. En fantom på straffar men svagare i luften.. Jag kanske skulle hänga upp bussens tröja i allrumstaket, som tack för lång och trogen tjänst..

Ja du, Mattias, fem år gammal. Du blev varken målvakt i hockey eller fotboll och inte heller författare eller journalist. Men drömmarna finns där fortfarande än idag, lite mer tillbakadragna men ändå..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0